Om mitt arbete:

Jag arbetar med rörliga mekaniska skulpturer och är intresserad av rörelsens specifika språk. Inspirationen hämtas från människors, djurs och maskiners rörelsemönster. Ofta kan jag plocka ut ett enskilt moment i rörelsemönstret och arbeta med, upprepa och förlänga i tid. Denna essens av rörelsen får skapa karaktären av det gestaltade samtidigt som den upprepade rörelsen blir ett laborerande med tiden

Om svarta djur mot vit botten:

Djurets kropp skapas av latex eller silikon, rörelsen byggs av mekanik och ur detta framkallas en bild av ett djur. Rörelsemönstret är förvanskat och onaturligt begränsat. Gemensamt för skulpturerna är att de rör sig mycket långsamt, i en egen loj rytm, jämfört med hur deras naturliga förlagor rör sig. De glider över sina podier som utgör deras värld, den kylskåpsglatta ytan möter djurets kropp. Det svarta djuret mot den vita ytan maximerar dess synlighet och bildar ett grafiskt tecken.

Det är alltså ingen naturupplevelse utan snarare en extrem långt ifrån det naturliga. En skulptur där man snabbt förstår hur rörelsemönstret ser ut, man ser att det inte kommer att ske någon plötslig impulsstyrd rörelse. Det är samma uppvisning hela tiden.

About my work:

I work with animated mechanical sculptures, and I have a big interest in the specific language of motion.  I am inspired by people, animals and machine’s motion behaviour and patterns.  I tend to outtake a separate fragment of the object’s movement to work with.  Then I am extending the time in that movement and finally repeating the cycle.   This essence of motion is to create the character of what is represented, and at the same time, the repeated movement is becoming a study of time.

About black animals against a white base:

The sculpture of the animal is made out of latex or silicone, and for the motion specific mechanics are engineered and executed.  Out of these components the image of the animal is developed.  The movement is distorted and limited.  The sculptures have in common that they are all moving very slow in their own listless rhythm, comparing to the way the originals, the real animals, are moving.  The podium is their world where their bodies are sliding over the slick surface.  The black animal against the white surface utilizes the visibility and creates a graphic sign.

It is not the experience of nature that is at stake here, rather an image far away from what is to be understood as natural. It is a piece where no sudden surprises will take place. The same performance lingers on.